Hej hej,

Idag har jag inte alls haft tid att kolla in här på bloggen tidigare. Hoppas allt är bra med er! Vår dag började bra och slutade i smått kaos… Men mer om det senare i inlägget…

Vi kom fram sent till vår lägenhet igår, här kommer lite bilder för er som är nyfikna. För er som ska till Tuzla kan jag rekommendera denna. Det var hjälpsamma uthyrare som mötte upp oss. Fanns även lite kaffe & te på plats, och sedan hade de fyllt upp kylen med vatten. Tacksamt när man kommer mitt i natten .

Lägenheterna heter ”Apartment Ajla”, och nej jag är inte ett dugg sponsrad 🙂

Även lite goda frukter fanns på bordet.

Gulligt kök, så här åt vi första frukosten i morse. 
Imorse ringde klockan tidigt, man vill ju passa på att se så mycket som möjligt nu när vi bara är här i några dagar.
Vi gick och köpte frukost och sedan gjorde vi oss klara för att åka och bada vid ”Salt Lake”
De har uppbyggda saltvatten-sjöar här i Tuzla, och när det är 37 grader behöver man verkligen lite svalka.
Så vi och resten av staden var typ där och badade. 

Det kostade inte många kronor för oss att gå in.
2 vuxna och 2 barn cirka 60 svenska kronor

Disigt på himlen men väldigt varmt.

Och poolerna höll nog en cirka 24-25 grader gissar jag.

Ett trevligt ställe som jag varmt kan rekommendera. 
Fast eftersom vi var där så tidigt så hade vi ju hela eftermiddagen på oss. Efter att ha kollat in alla ställen i närheten på kartan så övertalade jag familjen om att åka över till Serbien på lunch. Knappt 2 timmar bort…. Jaaay! Då skulle jag få besöka ännu ett land på kartan. 
Bilade genom ett grönt och vackert Bosnien. Avstånden är inte långa, men vägarna är små och man kör oftast bara i 40 – 60 km i timmen. Så det tar bra längre tid än det gör i Sverige. Vi har sett många pampiga fina hus längst vägen, liksom många övergivna ställen. Att bila är fantastiskt spännande tycker jag  man får se så mycket. 
Dock tog vår resa till Serbien en märkligt slut då, för vid passkontrollen upptäckte vi att Jonathans pass saknades!!  Nej, det var inga roliga miner från någon när vi fick vända och köra tillbaka den 2 timmars bilresan. Samtidigt förstod vi inte vart passet kunde tagit vägen? Det visade sig att det inte fanns någonstans i lägenheten heller… Och då inser vi att Jonathans körkort också var spårlöst borta. Vi började googla på hur vi skulle fixa nytt pass, och vart den svenska ambassaden ligger för någonstans. Men innan vi ringer & spärrar hans pass & körkort så kom vi på att vi måste dubbelkolla med firman vi hyrde bilen av på flygplatsen.  Och vet ni… de hade både pass & körkort där. Snacka om tur !

Jag kikar snart förbi er igen med en något försenad matsedel.
Håll utkik.

Kram