Hej hej
Dagarna går snabbt här, de flyter ju nästan ihop när man ska försöka vara ledig.
Men Måndag i dag alltså, vår tredje dag i fjällen och jag har verkligen försökt att utmana mig själv med backarna (gått sådär…haha )
Nomi och jag i ankarliften på väg mot nya backar.
Det är inte så lätt som det ser ut att åka lift. Men än så länge har jag klarat mig från att trassla in mig själv i skidorna där 😉
Uppe på fjället, och jag tycker de här transportsträckorna mellan backarna är de trevligaste. Man kan bara finglida lite, känna sig duktig och det bästa ….utan att behöva oroa sig för att behöva åka störtlopp bakom krönet.
Ja här ser ni en bloggerskan som bjudit på hela tre underhållande vurpor i backen under gårdagen.
Den sista var så pinsam att jag själv knappt visste om jag skulle skratta eller börja gråta.
Jag flög åt ett håll och stavarna åt ett helt annat, jag gled hur långt som helst kändes det som. Och mitt sällskap hade redan åkt ner från backen så en annan stackars snäll man fick hjälpa mig komma upp på skidorna igen. Vilken syn det måste varit, piiiinsamt.
Jag vart ju liksom halvvägs ut i skogen och med snö över hela mig och hela ansiktet. Till råga på allt så hade jag lyckats landa på pjäxorna så jag lyckades få ett blåmärke över hela rumpan, så i dag medan alla andra är ute och åker sitter jag hemma framför datorn med en stor kopp kaffe och tycker lite småsynd om mig själv.
Tur jag kan skylla lite på jobb så jag slipper åka omkull igen 😉
Åh vad jag känner igen mig🙂! Som tur är så finns det många hjälpsamma skidåkare i backen😁⛷ Kämpa på👏😊